Klippbilder, etableringsbilder och så kallade stockar är det som motsvarar muskler och hud om produktionen var en kropp. Pratet och handlingen är skelettet. Av alla som kan tänkas ha åsikter om klippbilder så finns det ingen yrkesnisch som kan mäta sig med redigerare. Vill du snabbt och enkelt lära dig vad som efterfrågas så skall du sitta med i redigeringen och gärna fråga vad som funkar och inte. Rent generellt handlar det givetvis om att man vill ha flyt i materialet. Låt oss för enkelhetens skull säga att vi har filmar en tant som vattnar blommorna. Fotografens jobb är ju att vara observant på vad som händer och tänka utifrån det färdiga materialet. Man orkar ju som tittare inte glo hur länge som helst på en och samma bild av tanten. Fotografen lägger kanske märke till att gummans katt sitter och tittar på från köks soffan. Då rör han sig, om han är duktig, snabbt som blixten till en vinkel där gumman vattnar och katten skymtas i bakgrunden, han rullar på den bilden i tio sekunder varpå han ännu snabbare kilar närmare katten och filmar den i närbild i tio sekunder. Tio sekunder kan i detta läge kännas som en evighet men, det anses likafullt vara ett heligt minimum för bilder. Sedan plockar han lite närbilder på när vattnet lämnar kannan och landar på plantan. Om inslagsproducenten och fotografen har ett fint och fungerande samarbete så kan fotografen även ta sig friheten att ge gumman lite regi i stil med ”kan du göra den där rörelsen med kannan precis som du gjorde en gång till”. Av princip så ska fotografen enligt min mening aldrig blanda sig i regin när det handlar om vad någon säger, känner eller hur någon gör något så länge det inte handlar om rent bildmässiga synpunkter. När man tar klippbilder är det heller inte lika känsligt att stämningen hanteras med samma silkeshandskar som i andra reality situationer. Ett påstående i branschen är att man aldrig kan ha för många klippbilder. Detta är en sanning med modifikation. Sant är att det är skönt att ha ett brett urval av olika klippbilder från varje miljö som man arbetat i. Falskt är att tjugo olika klippbilder på samma katt som sitter i den där peeeeerfekta positionen i det härliga ljuset. Det räcker med en bra bild a´tio sekunder. När någon pratar är det också väldigt bra att försöka intala hjärnan att översätta snacket till bilder i realtid. Sen är det bara att filma av eller försöka återskapa dom bilder man sett framför sig när personen pratat färdigt. Klippbilder som helt saknar relevans används inte och är slöseri med allas tid och resurser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar